GIS första äventyr i det nationella seriesystemet börjar på ett lastbilsflak. Det är 1940, ute i världen pågår ett storkrig sedan ett år tillbaka, och resor på väg har blivit besvärligare. Så nu sitter hela laget uppkrupet på den där lastbilen, på väg till en bortamatch mot halländska Arvidstorp.
Resan gick bra och det gjorde matchen också; Ture Pettersson gjorde GIS' premiärmål i den högre serien och laget kunde resa hem med en seger genom matchens enda mål.
Det föryngrade laget som klivit upp i trean visade sig redan från början slagkraftigt även i den högre serien. På mitten fungerade Allan Howerdal, Olle Sjöblom och Runo Karlsson bra tillsammans, i anfallet dominerade Henry Svensson, och längst bak höll målvakten Åke Gustavsson rent i straffområdet.
Bäst lyckades man andra året, säsongen 1941-1942. Då slutade GIS på andra plats i en niolagsserie, fyra poäng efter seriesegrande Varbergs BoIS, ett lag som man stött på många gånger sedan dess (och ofta haft svårt mot).
Ytterligare ett par säsonger kunde GIS hävda sig bra bland de tio lagen i dåtidens div III-serie. Men sista krigsåret, säsongen 1944-1945, var många av spelarna inkallade i beredskapen. Det urholkade både träningarna och laguppställningarna, GIS skramlade bara ihop fyra poäng och var ohjälpligt sist och degraderade.
En prydlig lagbild från mitten av 40-talet: Åke Gustavsson, Arne Johansson, Olle Sjöblom, Henry Willstrand, Olle Blomgren, Torsten Andersson, Allan Howerdal, Per Olsson, Arne Salomonsson, Sven-Ingvar Claesson, Arne Carlsson.
Avspark framför nya läktaren på Ryttarvallen - Per Olsson, Erik "Fyndet" Karlsson och Sven-Ingvar Claesson.
Seriesegrare 1954: Arne "Barbis" Johansson, Sten-Erik "Lillis", Sanell, Stig Josefsson, Göte Hansson, Hasse Hilltorp, Gunnar Pettersson, Allan Blom, Kurt Carlén, Erik "Landeryd" Andersson, Rune Johansson, Stig Bransmo, Henry Willstrand, Arne "Mårten" Johansson.