Fotbollen från början

GIS fotbollslag 1906: (st fr v) Mårten Kraft, Kalle Magnusson, Helge Larsson, Olsson, Harald Johansson, RudolfLinde, (knäst fr v) Artur Eberstein, Herman Abrahamsson, Rickard Karlsson samt (nederst fr v) Martin Lindström, Fridolf Kant och Sanfrid Andersson.

Fotbollen i GIS bestod till en början bara av att klubbens idrottare delade upp och spelade tvåmål mot varandra. GIS första klubbmatch match spelades 1906 mot ett gästande lag från Värnamo, som åkte hem med en knapp seger. Spelplatsen var kvarteret mellan Bruksgatan och Ådalsgatan, där den första idrottsplatsen var belägen.

Under de följande decennierna bedrevs fotbollen i klubben på det sporadiska sättet, men 1926 kände man sig redo att gå in i seriespelet. Det gällde då Smålandsserien, sydvästra divisionen, en liga med sex deltagande klubbar.

Seriepremiär 1926: St fr v Henning Linde, Arvid Sjölander, Andrew Hansson, Yngve Alexandersson, Kalle Rydberg, knäst fr v Kalle Magnusson, Ernst Linde, Kalle Hellberg, Gösta Lindholm, Gösta Lust, Erik Linde.

Motståndare i första seriematchen var Strömsnäsbruk. Hemmalaget GIS gjorde både första och andra målet i matchen, och kunde vinna den med 5-3. Premiärsäsongen gav sedan ytterligare två segrar, tre oavgjorda och fyra förluster, en en tredje plats i sluttabellen.

Säsongen därefter stod GIS över, men redan 1928-1929 stod laget som seriesegrare efter sex vinster och två förluster i en serie med fem lag. Man fick sedan kvala mot Lessebo om en plats i det nationella seriesystemet, men föll där efter att ha släppt in sex mål både hemma och borta.

I 1920-talets lag var Kalle Hellberg centerhalvback, den viktiga rollen som skulle både styra försvaret och bygga upp anfallen. Defensivt höll Ernst och Erik Linde rent, och på högeryttern sprang tredje brodern, Henning. Och centralt i kedjan fanns den fruktade målgöraren Andrew Hansson.

Hem till Ryttarvallen

Fotbollsplanen vid 1920-talets seriespel låg vid Åbjörnsgatans västra sida, där det senare fanns ett mejeri och nu ett radhusområde. Men underlaget där var mest sand, och det blev aldrig en bra gräsmatta. Istället upplät gummifabriken ett område vid Ryttartorpet åt klubben. Den 4 september 1932 spelades den första seriematchen - mot Markaryd - på den nya Ryttarvallen. Därmed hade GIS hittat hem, och nu har seriefotboll spelats på platsen i nittio år.

Första halvan av 1930-talet spelade GIS med skiftande framgång i Smålandsserien, nu benämnd div I eftersom det även lagts till en lägre division. 1934-35 upprepade GIS seriesegern och fick denna gång kvala mot Kosta; en jämn uppgörelse som slutade med en tung förlust 3-4 i en omspelsmatch på neutral plan.

Träning - en nyhet

Bakom segern låg att laget under hösten fått sin första tränare, en man vid namn Filip Bengtsson som tillfört en del nya moment till träningen. Bland annat införde han konditionsträning, rena löppass, vilket inte blev populärt hos alla spelare .... Det fanns också viktiga nya kuggar i laget, främst defensiva slitvargen Gösta Larsson och tunge centern Evald Haglund.

Men kvalförlusten mot Kosta dränerade laget på kraft, och säsongen efter byttes toppen mot botten och respass till div II, vilket delvis var en reservlagsserie. I den lägre divisionen var laget dock för bra, och efter en inledande andraplats kunde man säsongen 1937-38 vinna en sjulagsserie med tolv raka segrar. Även ett följande kval mot Braås slutade med seger, och GIS var tillbaka i högsta Smålandsserien.

Också i den serien var GIS nu ett topplag. Första säsongen - då man för första gången stötte på Östers IF - samlade laget 30 poäng på 18 matcher. Det var samma som seriesegrande Växjö BK, men de hade gjort betydligt fler mål än GIS.