Det var en vacker vårkväll år 1903, närmare bestämt lördagen den 16 maj.
Platsen var Hammarlinds affär på Storgatan, känd för senare gislavedsbor som slakteributik och konditori, huset sedermera rivet för att ge plats åt en mångårig ICA-hall, numera fylld av annan affärsverksamhet.
Det hade tidigare funnits något som kallades Gislaveds Bollklubb, mera ett kamratgäng än en förening. Men man började vilja ha en mer organiserad form för idrottandet. Långa vinterkvällars diskussioner i träffpunkten - Hammarlinds - ledde till avsikten att bilda en riktig förening, och nu skulle man komma till skott.
Till ordförande valdes Reinhold Figraeus, en nyligen inflyttad göteborgare. Han hade varit med i Örgryte IS, och säkert var det på hans förslag som Gislaveds Idrottssällskap blev just ett sällskap, inte en klubb eller förening.
När kvällen var över hade man en styrelse. Men så värst mycket mer hade man inte: Inga stadgar, inga pengar, ingen idrottsplats eller hall, ingen utrustning, inte mycket till organiserad verksamhet - bara en lätt föraktfull attityd från många i den äldre generationen i samhället.