Toppstrid i trean

Seriesegrare 1956: Arne "Barbis" Johansson, Sven-Ingvar Claesson, "Lillis" Sanell, Göte Hansson, Hans Hilltorp, Berne Engelbrektsson, Gunnar Pettersson, Signar Hellberg. knäst "Landeryd" Andersson, Mats Johansson, Stig Bransmo, Arne "Mårten" Johansson, Bernt Pettersson.

Efter seriesegern 1954 i Smålandsserien var laget klart för avancemang. Men den här gången inte till trean - en serieomläggning hade skjutit in en nationell div IV-nivå där emellan. Det avverkade dock GIS ganska kvickt: Efter en försiktig första säsong i den nya serien blev det serieseger 1955-1956 och avancemang till div III igen.

Där var klubben på väg mot några framgångsrika år. Efter tredje och fjärde plats de båda första säsongerna, inklusive "maratonserien" då trippelmöten lade om spel höst-vår till vår-höst, var laget redo för den riktiga toppstriden.

Det var en god blandning av egen rutin och goda förvärv som GIS nu skickade ut på planen. Framför den trygge målvakten Gunnar Lindahl var centerbacken Hasse Hilltorp en pålitlig sopkvast. På mitten kamperade spelmotorn "Landeryd"-Andersson med slitvargen Bernt Pettersson. Framåt fanns centern och spelfördelaren Rune Persson och innern Lennart Westergren, båda med allsvensk rutin och den sistnämnde med stor förmåga att omvandla frisparkar i mål. Och på högeryttern gjorde fortfarande Claesson sina oberäkneliga ruscher.

Topplag i trean: Arne "Barbis" Johansson, S-I Claesson, Thage Gunnarsson, Hasse Hilltorp, Rune Persson, Lennart Westergren, Bo Åqvist, knäst "Landeryd"-Andersson, Lars Sjögren, Gunnar Lindahl, Kjell Molander, Bernt Pettersson.

1959 hade man i ett triangeldrama inför sista omgången chansen på serieseger sedan Tranemo besegrats med 2-1 inför tusentals åskådare på hemmaplan, samtidigt som Öster förlorat. Men det hjälpte inte att man sparkade in åtta mål borta mot Gerdsken i sista omgången - Öster gjorde fem i sin match och tog seriesegern på bättre målskillnad, fyra plusmål före GIS. Trean Tranemo var en poäng bakom.

Året efter blev det en ny andraplats i serien, den här gången tre poäng efter IS Halmia. Det kan tilläggas att div III vid denna tid var någonting annat än idag. Överst fanns Allsvenskan, där under fyra div II-serier med vardera tio lag. Sedan följde div III, som också var tiolagsserier.

Från 1961 utökades div III till tolv lag, och samtidigt började GIS sakta kana nedåt i tabellen. En femteplats detta år följdes av två sjundeplatser, en åttonde, och en tionde plats 1965 gav nedflyttning till div IV. Inte heller där gick det sårskilt lysande - ett lag utan någon spelare från div III-tiden hamnade 1967 på elfte plats, och trillade även ner i div V.

I femman togs dock nya tag med egna krafter, kompletterade med några förvärv från då framgångsrika Grimsås: Bengt "Mossebo" Johansson, Hasse Hägg, Kenneth Andersson. Efter en andra plats i serien första året var GIS storfavoriter till seriesegern 1969. Det motsvarade man med rivstarten 22-0 på de tre första omgångarna. Det dröjde till åttonde omgången innan något lag lyckades göra mål på GIS. Slutsumman blev 32 poäng (två poäng för vunnen match), målskillnad 77-10, och serieseger med åtta poäng före tvåan, lokalkonkurrenten IFK Gislaved.

Läs vidare om GIS återkomst och tredje sejour i div III.